Eftersom Livsviktiga snack i skolan är ett nytt material så är det, såklart, inte utvärderat i sin helhet ännu. Däremot bygger allt innehåll på etablerad forskning inom det suicidpreventiva och psykologiska fältet.

I Pelare 1 jobbar vi till exempel med att eleverna får träna på att identifiera och prata om känslor, både sina egna och andras. Det handlar om att få ett språk för sitt mående, vilket har många fördelar. Den som har ord för hur man mår har lättare för att möta och hantera också svåra känslor, och dessutom blir det enklare att prata med andra om dem. Forskningen visar också att den som har ett språk för sitt mående har enklare att söka hjälp när det behövs, vilket är viktigt när man mår dåligt.

I Pelare 2 fokuserar vi på kropp, knopp och normer. Eleverna får lära sig mer om sin mentala och kroppsliga utveckling samt om normer och vad de kan betyda för oss. 9 till 12-årsåldern är en turbulent fas i barnets liv, där till exempel självständigheten blir större och jämförelserna med andra ökar. Det är också nu som de flesta kommer in i puberteten, med allt vad det innebär. Vi vet att många barn upplever den här fasen som lite skrämmande och stökig. Genom att ge dem kunskap om att det är helt naturligt och händer alla, ökar vi tryggheten att möta förändringarna. Det kan dessutom bli enklare om man vet att man inte är ensam.

VI pratar också en hel del om normer och privilegier. Syftet är att öka förståelsen för att vi alla har olika förutsättningar och att öka medvetenheten om hur normer ka begränsa oss. Anledningen är att flera grupper som anses stå utanför normen också löper större risk för psykisk ohälsa och suicidförsök. Det gäller bland annat individer i HBTQI-gruppen och elever med NPF (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar). Dessa individer mår ju oftast inte dåligt för att de tillhör någon av de här grupperna, utan för att de ofta möts av oförstående och hårda attityder i omgivningen. Genom att låta eleverna resonera kring normer och deras betydelse, vill vi öka förståelsen elever emellan och därmed också minska utanförskapen.

I Pelare 3 är temat psykoedukation, det vill säga utbildning i psykisk hälsa. Eleverna får lära sig mer om olika psykiska besvär som oro, nedstämdhet och sömnsvårigheter. De får också en större kunskap om psykiska diagnoser som depression, ångest och ätstörningar. Tanken är att de lättare ska kunna skilja på olika sorters mående och vad man kan behöva för stöd om man mår dåligt. Den som är nedstämd kan kanske hitta egna verktyg för att hantera situationen medan den som till exempel lider av en depression behöver läkarvård.

Det här gör vi eftersom forskning visar att en ökad kunskap om psykisk ohälsa i sig kan få individen att må bättre, inte minst eftersom det minskar oro och stress inför problemen. En individ som känner igen symtom hos sig själv och andra har också en kortare väg till att söka hjälp och stöd när det behövs, något som är en viktig skyddsfaktor för bland annat depression och ångest.

I Pelare 4 fokuserar vi på copingstrategier, det vill säga förmågan att lösa problem. Forskning inom det suicidpreventiva fältet visar nämligen tydligt att individer som har tillgång till funktionella copingstrategier löper mindre risk för psykisk ohälsa och suicid. Att känna sig trygg i att kunna möta problem som dyker upp, på flera olika sätt, ökar också den psykologiska flexibiliteten hos individen. Att ha en hög psykologisk flexibilitet kan fungera skyddande mot till exempel hög stress, något som många elever anger att de lider av idag.

I den här Pelaren får eleverna därför träna på att lösa problem, både fiktiva och egna. De får fundera och resonera tillsammans och vi gör också ett antal samarbetsövningar. Många av våra pilotskolor berättar också om att klimatet i klassrummet blivit tryggare och mer öppet, efter att de jobbat med Livsviktiga snack i skolan.